Ett samtal om konst, kultur och deltagande

Politiker uppmanar kulturarbetare att arbeta med tillgänglighet och vidgat deltagande. Man talar i termer av spontankultur, stimulansbidrag och kreativitet för alla. Ska konstnären vara konstnär, eller banbrytande pedagog? Vad får dessa påbud för konsekvenser för konsument och producent? Vad händer med konstnärsrollen när mer eller mindre alla har blivit entreprenörer i “den nya kreativa ekonomi”, där konst och kultur likställs med pengar och tillväxt?

Datum: den 19 maj 2010
Tid: 19:30 - 21:30
Plats: Malmö Stadsbibliotek

[spik]:ers
Christel Lundberg, konstnär
Fredrik Pålsson, journalist och programledare
Gabriel Widing, en av författarna till boken Deltagarkultur (Korpen, 2008), medlem i Interacting Arts
Genti Cifliku, projektledare Kulturexpressen, Malmö Stad
Stefan Lindhe, vice ordförande Malmö Kulturnämnd (M)

Samtalsledare: Ellen Nyman, skådespelare och konstnär

-----------------------
[spik] är ett aktuellt samtalsforum med syftet att skapa diskussioner kring angelägna samhälls- och kulturfrågor. [spik] har funnits sedan 2007 och arrangeras av Teatercentrum, Mix Musik vid tre tillfällen per säsong.

Andra bloggar om konst, deltagarkultur

Vi hjälper Erlend Eidsen Hansen att sätta upp detta lysande scenario i Stockholm på tisdag. Det finns 20 platser och vi kör på Riksteatern i Hallunda.

The Baader-Meinhof eXperiment Stockholm

Two rooms, next door : the securitypolice and activists.

One wall divides them - One focus tears them apart, ideology
One group of participants plays the police, the surveillance department and the paramilitary
the other group plays activists, communists and anarchists
An interactive drama about the extreme left of Swedish activists in the 1970s,
the officers that monitor them, and the terrorists who try to recruit them.

We are in a space in a collective of Stockholm. The year is 1975. Abba has won the European Song Contest last year. The 1st of May is drawing to a close. What will be the main slogan? Will the Israelis come to Stockholm during the Grand Prix Final?

A group of peace activists and KPml(R) have a visit from a group of fresh new members of the RAF (Red Army Faction).
Andreas Baader, Ulrike Meinhof and two others are in prison in West Germany.
The RAF plan to do a politcal action in connection with the embassy in Stockholm.
The police do not intend to let this fraction ever reach their goal. But who is a terrorist, who is not? When is it terrorism?
A group of watchers have found the group and installed monitoring equipment in the apartment.
It's just a matter of hours before the authorities have enough evidence to strike against them.

Several members of the collective do not particularly enjoy having a visit from their old communist friends who have taken up arms after a visit to the Commune 1 (K1) large squat-collective of Berlin, in 1969.

Besides being an exciting thriller this event will hopefully also reveal parallels between our time and our recent past:

- Where are the borders between "activist" and "extremist"? What draws people to cross it?
- Where is the line between abuse of power and control over the situation for police and authorities?

ADRESS: Riksteatern, Hallundavägen 30.
DIRECTIONS: Subway to Hallunda, red line towards Norsborg. The ride takes 35 min. --- MAP
CONTACT ERLEND: erlendeh at gmail.com
PRACTICALITIES: Gabriel Widing, +46735707959, editor@interactingarts.org
STARTING AT 17.00, ENDING AT 22.00

PRE-REGISTRATION REQUIRED

Foto: Li Xin

Andra bloggar om lajv, raf, rollspel, larp, levande rollspel.

Copyriot hade nyligen upp ett inlägg angående teknokrati.

Att beskriva och problematisera kring teknokratins realpolitiska former/innebörd i vårt nutida samhälle är viktigt, men det är även viktigt att förtydliga vad man talar om.
I korthet handlar problematiken här om sammanblandningar mellan olika (en måhända besläktade) begrepp med samma namn, att likställa olika strategier som buntas ihop och etiketters teknokrati (och därmed ställa sig undrande till strategiernas motsättningar), samt att ställa teknokrati(er) och demokrati(er) som varandras motsatser.

Först och främst: Existerar det någon nödvändig motsättning mellan demokrati och teknokrati? Nej, inte nödvändigtvis, för även om det finns möjligheter till att implementera teknokratiska idéer så att de bildar mycket auktoritära och/eller rent despotiska samhällssystem (utan medborgerligt inflytande över de regler och överenskommelser som reglerar deras liv) så existerar även motsatsen (upptäckta likheter med andra begrepp belönar säkerligen läsaren med tillfredsställande igenkänningskänsla).

Teknokrati kan som begrepp sägas syfta på två, ofta men inte nödvändigtvis, sammankopplade sådana, nämligen 1) ett föreslaget ekonomiskt system och 2) ett styrelsekick där de tekniskt kunniga tar tekniska beslut. Då 1) det ekonomiska systemet bygger på principen att automatiserad produktion i största möjliga mån ersätter mänskligt (industri) arbete och att denna avancerade teknologi tillåts hantera, katalogisera och optimera resursflöden (resursutvinning, förädling, beräkning, inventering etc.) så kommer det självfallet också krävas en viss mängd mänsklig administration, utveckling (och produktion) av dessa system (även om man skulle nå 99 % automatisering av total ekonomisk produktivitet). Detta är varför de båda begreppen ofta flyter samman.

Ekonomiska principer

Nu skall det betonas att syftet med teknokratins ekonomiska system är ett icke monetärt sådant, ett där industrin ägs gemensamt och dess rikedomar fördelas jämlikt (eller semi-jämlikt om så skulle krävas, exempelvis: slackers som inte vill vara med att bidra till det arbete som fortfarande inte kan göras automatiserat tilldelas mindre resurskvot, och de som utför kritiska sysslor får något högre en normalt) mellan invånarna i samhället. Detta möjliggörs av att mängderna av råvaror/resurser, produktionshastighet, energiåtgång, transportmöjligheter osv är gemensamt ägda och kartlagda i detalj, samt inte i sig är beroende av mänsklig arbetsmotivation (en dator som i enlighet med sin programmering och räknekapacitet ger instruktioner till tiotusentals industrirobotar behöver inget bonussystem eller annat incitament för att utföra ett bra arbete). Rätten till resurser förmedlas via så kallade energikrediter (som inte alls är krediter utan ett mått på hur mycket resurser/varor/automatiserade tjänster man som konsument kan allokera) eller kort och gott ”resursenheter”.Den totala mängden Enheter i samhället representerar samhällets totala mängd utmätt och hållbar (såväl ekologisk och rent material teknologisk) produktionskapacitet. Dessa andelar av Krediter/Enheter är personliga och kan till skillnad från pengar inte byta händer eller sparas (då produktionskapacitet inte kan sparas) utan gäller under specifik tid, innan de förnyas.

Rent generellt finns det även tydliga likheter och många gemensamma beröringspunkter mellan teknokratins och Oekonux-rörlesens syn på ekonomi.

Administration och maktutövning

De administrativa ”makthavarna” i detta system skall enligt senare teknokratiska idéströmmingar bara ha makt över de tekniska lösningarna och deras utformning (hur skall kraftverket/ bron/de automatiserade industrirobotarna/etc designas på effektivaste och miljövänligaste sätt), dvs se till att folket i så hög grad som är tekniskt och resursmässigt möjligt får ut vad de är berättigade till (den automatiserade produktionens/ industrins avkastning). Att detta ändå utgör en stark maktfaktor skall det väl inte råda något tvivel om, ej heller att tekniska beslut kan tänkas ”spilla ut” över folks privatliv (exempelvis kan det vara rationellt ur ett tekniskt och resursmässigt effektivt perspektiv att bygga en transportled över ett populärt park- eller bostadsområde). Därför så är det otroligt viktigt att inte bara betona vikten av den obligatoriska transparens, öppenhet och referensgranskningen, så att maktmissbruk kan stävjas (och olämpliga individer avlägsnas från beslutsfattande), utan även fastslå hur icke-tekniska värden/intressen/beslut skall vägas mot de tekniska/ingenjörsmässiga.
Turligt nog håller många teknokratiskt orienterade organisationer helt med om detta. Inom vissa grupperingar föreslås exempelvis råds, nätverks och regionsorienterade lösningar där exempelvis de boende/brukande har sista ordet i sådana intressekonflikter, men då ofta till kostnad av något lägre lokal resurstilldelning (om de boende inte vill ha en pipline som transporterar varor dit, eller ett lokalt kraftverk, i närheten så blir det mer kostsamt/ineffektivt att få dit samma tilltänkta varu- eller energimängd).

Sedan är ju som sagt frågan om ”medborgerligt inflytande”(demokrati) i denna organisationsform alltjämt av yttersta vikt och intresse. Hur kan man skaffa sig inflytande i dessa beslut som tekniskt styr och reglerar samhällets utveckling? Svaret på den frågan är ofta att utbildning är gratis. Det enda som behöver göras för att få vara med och tycka och bestämma om programmering, kraftverks system, osv är att klara de aktuella utbildningarna nödvändiga för att förstå dessa områden tillräckligt väl. Om detta tycks elitistiskt är det bra att komma ihåg att alla former av fungerande deltagande, i synnerhet framgångsrik deltagarkultur, är beroende av vissa miniminivåer av kompetens.

Det är givetvis enorm skillnad mellan denna typ av teknokrati och teknokrati ”a la riksbanken”

/k

Artikelarkiv från en europeisk gren.

PDF i A4-format - skriv ut, kopiera, modifiera, affischera!

Andra bloggar om fra, ipred, acta, stasi, eu

Denna lördag håller Interacting Arts och Fabel Kommunikation i en heldag om och med deltagarkultur på Uppsala Stadsteater, där det både finns möjlighet att medverka och diskutera deltagande.

Mellan klockan 10-15 spelas föreställningen Vändpunkter, ett levande rollspel eller deltagarteater av Fabel Kommunikation om de febrila och nervösa premiärförberedelserna bakom kulisserna på den 40-talsinspirerade Teater Stellär.

Klockan halv fyra inleder Interacting Arts ett seminarium i två delar om deltagarkultur. Ord som "deltagande", "interaktivitet" och "publikmedverkan" används idag flitigt inom kulturfältet. Men vad innebär dessa löften och vad är egentligen deltagande? Med Leo Nordwall och Elge Larsson från Interacting Arts, två av författarna till boken Deltagarkultur.