Varje år breder ett anakronistiskt kaos ut sig i Visby. Den bofasta befolkningen flyr ön och hyr ut de tomma våningarna till ditresta barnfamiljer och festsugna ungdomar till hutlösa överpriser. Den årliga Medeltidsveckan kan tyckas vara ett familjevänligt jippo, men under ytan bubblar orgiastiska knektfester, nattliga soaréer, genderexperiment, ninjaattacker och sexuella eskapader – ett vansinnigt intermezzo.

Det finns inte en medeltidsvecka, utan snarare två. Den ena är en familjär festival med tornerspel, brända mandlar och illa sittade säckvävskostymer som har lika lite med medeltiden att göra som den columbianska kaffesäck som dräkten är sydd av. Dagtid syns turister, föräldrar och barn vagga runt längs promenadstråken i Visby innerstad. Man köper träsvärd, hemgjorda hippiesmycken eller medeltidskebaber och lyssnar på samma gamla säckpipeband som alltid spelar samma låtar på samma plats år efter år. Men i skydd av denna trivialt välbekanta miljö pågår en annan verklighet.

Enligt Hakim Bey är en temporär autonom zon ett område där samhällets och verklighetens lagar tillfälligt och i begränsad skala har slagit ut. Nya sociala och legala överenskommelser ersätter de gamla.

”The TAZ is like an uprising which does not engage directly with the State, a guerilla operation which liberates an area (of land, of time, of imagination) and then dissolves itself to re-form elsewhere/elsewhen, before the State can crush it. Because the State is concerned primarily with Simulation rather than substance, the TAZ can "occupy" these areas clandestinely and carry on its festal purposes for quite a while in relative peace.”

Ur The Temporary Autonomous Zone av Hakim Bey

Den andra medeltidsveckan är en sådan zon. I underliga utstyrslar möts man nattetid, på vissa krogar eller parkområden. Eller av en slump i en gränd någonstans. Den som inte är utklädd kommer aldrig att komma i kontakt med denna dolda värld. Genom att ta bort den vanliga världens symboler och ersätta dem med nya visar du att du är med i leken. Det som händer på medeltidsveckan räknas inte riktigt i den vanliga världen.

Kostymen behöver inte vara medeltida eftersom den är ett tecken på att du har accepterat den autonoma zonens estetik, snarare än ett försök att återskapa en historisk tidsperiod. På senare år har alltfler flyktingar från andra epoker sökt sig till den vita ön: beduiner, sjörövare, pirater och nu senast – ninjas! Det kan tyckas märkligt att dyka upp på medeltidsveckan som Jack Sparrow, men alla dessa figurer följer den autonoma zonens estetik. Medeltiden bjuder på en dröm om en tydlig värld där det finns gott om vita fläckar på kartan. I motsats till dagens kontrollerade samhälle förefaller medeltidens människor ha kunnat vara sina egna på ett mer direkt sätt – ofta också på sina egna territorier. Detta är naturligtvis en rekonstruktion av vår bild av medeltiden, ett simulacrum. Men vad som är sant och osant är egentligen inte viktigt i en stad som firar årsdagen av en brandskattning som aldrig ägde rum. Vi leker med bilder, inte med fakta.

Beduinen, piraten, sjörövaren och ninjan har mycket gemensamt. De är alla fria att färdas som de vill. Beduinen genom öknen, piraten och sjörövaren över de vidsträckta haven och ninjan genom natten. De bygger egna autonoma samhällen med egna kulturella regler, dit inga utomstående har tillträde. Port Royal, shaolinklostret i bergen eller ökenlägret är uttryck för dessa drömmar. De är alla exemplariska subjekt i den temporära autonoma zonen och delar dess rörlighet, flyktighet och anarkism.

Vad som förefaller vara dålig smak på en tillställning för medeltidsfanatiker kan läsas som en mycket gott uttryck för den temporära autonoma zonen. Dagen ägnas åt att vänta tills de sista familjerna gått hem för att äta köttbullar. Natten ägnas åt en backanal, som om den inte hade avbrutits av ett vanligt år, hade pågått för evigt.