Denna text skrevs ursprungligen för H:Ströms kulturtidskrift Subaltern, men kortades betydligt, därför publicerar vi den här i sin helhet.

Stockholm blev outhärdligt. Staden verkar konstruerad för att vara så förutsägbar som möjligt: bostadshus, butiker, uteställen mellan betong- och asfaltsstråk. En och annan prefabricerad lekplats. I denna stad hade vi ingenting att göra. Vi längtade efter förändringar som aldrig skulle ske: repbroar mellan husen, gratis kollektivtrafik eller ziggurater bortom Söder. Vi drömde om att skapa något nytt.

I brist på kapital återstod endast en reell möjlighet: ockupation. Tillsammans med en grupp anarkister ockuperades SVTs gamla lokaler vid Stadion. Vi snyggade till en övergiven inspelningsstudio för att att skapa ett scenrum för deltagarkultur, men efter ett par veckor kom polisen och drev ut oss. Lokalerna, som stått och förfallit i minst fem år, revs i all hast. Vi hann dock få en försmak av hur arkitektonisk gemenskap kunde fungera praktiskt. Alla som snickrade, målade och städade drevs av en passionerad kraft.

Sökandet fortsatte bland stadens försummade utrymmen. Vi drevs ned i tunnlarna. Planen var att etablera en underjordisk koloni med byggnadsställningar, stulen el och en konstgjord himmel. Det skulle ske gradvis och i smyg. Vi kartlade ett dussin platser. Den mest lovande var Tredje spåret: ett övergivet tunnelbygge under Slussen. Vi gick dit med svets och andra verktyg och började forcera stålportarna till järnvägstunneln. Lagens väktare ryckte snabbt ut för att krossa drömmarna. Det var tydligen inte meningen att vi skulle etablera en permanent koloni i den vanliga verkligheten.

Men om verkligheten gjorde motstånd mot oss kunde vi göra motstånd mot verkligheten. Våra privata och offentliga liv begränsas av strikta sociala överenskommelser. Vi upptäckte att det går att göra nya.
Vi började arrangera salonger: experimentella träffar som kan pågå en helg eller bara några timmar. Ibland är salongerna snabbt ihopsnickrade och bärs upp av plötsliga infall, andra gånger är de minutiöst förberedda.

HÖSTHOV
Hösthovet gav sig ut på upptåg i trädgården. Man doppade fingrar i bikupornas sköten; droppade ångande honung på nackar och flammiga bröst; fäste löv på lysande skinn. Följet rann bort i oktoberparkens fackelnätter. Man irrade, vilset och målmedvetet; antog det ena och följde det andra. Nyfikna fötter tassade på smygande ben; starka lår dansade samman, virvlade i en långsam saraband. Färden gick över hällar och ned i slumrande gryt. Man red genom mylla och märg, kröp i jorden längs rötternas banor; viskade och letade, lockade och längtade.
– Ur manuset för Hösthov

Salong Hösthov samlade ett dussin deltagare på en ö i Mälaren. Under denna helg gällde flera olika överenskommelser. Den som i efterhand framstår som mest givande var att vi inte skulle tala om något som var medierat: inget vi läst, sett på tv eller hört på radio, ingenting utanför ön där vi befann oss. Vi skulle inte heller prata om struliga pojkvänner och jobbiga tentor. Vi fokuserade på människorna framför oss, omedelbart, oförmedlat -- vilket skapade en oanad närvaro och intimitet.

Vi använde olika tekniker och medel för att gestalta höstsagan; samtal, monologer, skogspromenader, kroppsmålning, butodans utomhus, meditationer, lek, seunsalitetsövningar, sagostunder, sång, rollspel, teaterimprovisationer, ritualer, bastubad och sceniska installationer. Fokus låg på att skapa starka sinnesförnimmelser; vi ville färdas djupt in i hösten som härskade över ön.

På lördagskvällen kom en tvättmadame med hitlermustasch. Hon meddelade myndigt att det var dags för tvagning i bastun. Kvinnorna kommenderades ned till den vackra badstugan vid vattnet. Sedan var det männens tur, när de återvände satt de nakna kvinnorna i turbaner, läste sagor och matade varandra med vindruvor. Vi ställde oss alla i ring framför kaminen i den stora jugendsalongen, blundade och lät intrycken från helgen smälta samman.

Plötsligt fylldes det mörka rummet av fackelsken: Höstens Kung och Drottning hade trätt in i rummet, kransade med höstlöv; målade vinrankor slingrade sig upp för deras ben och bringor. Höstens härskare lät sina mantlar falla "Vi behöver inte de här, vi skall iklä oss andra hudar."

Deltagarna försvann ut i landskapsparken, de ringlade ner till vattnet och den ångande badstugan. Här i den kalla oktobernatten påbörjades en ritual till höstens ära.

Deltagarna smekte varandra med blodrött vin och lavendelolja. Bastun blev ett skimmer av oljig hud och glidande händer. Kropparna beströddes med jord; löv fästes på nakna kroppar med hjälp av honung. Vi badade i mälarvatttnet och i skenet från lyktorna på bryggans balustrad.

Hade vi sex? Det förekom ingen penetration eller oralsex men stämningen var mer magisk och sensuellt laddad än de flesta vardagsknull. Alla var med på det som hände, laddningen fanns i hela gruppen. Ingen valdes bort. Alla blev attraktiva.

SALONGER
Efter Hösthov, som varade en hel helg, försökte vi göra enkvällarrangemang där vi nådde lika långt. Vi komprimerade dramaturgin och blev mer pushiga. Så här kunde det låta i mejldiskussioner mellan arrangörerna: "Låt oss gå för långt! Om inte deltagarna hisnar och tvekar har vi misslyckats. Vem tackar oss för att vi fegar? Finns det några gränser? Låt oss ta reda på det …" Vi arrangörer var ibland livrädda för hur deltagarna skulle ta emot våra knäppa idéer. Det var en del av tjusningen. Osäkerhet och gränsöverskridande ligger nära extasens tillstånd, då allt kan hända – och verkligen gör det!

Trots det djärva anslaget strävade vi efter att vara lyhörda, genusmedvetna och pedagogiska. Det förekom ingen alkohol eller andra droger på salongerna, vilket i och för sig gjorde alltsammans ännu mera hotfullt för somliga. Vi lät den kittlande magkänslan visa oss vägen genom det nya och okända.

Nedan följer en lista på några av de salonger som vi satte ihop mellan 2001 och 2007:

- Salong Obskyr - Improvisationer och konstnärligt skapande i en villa i Vaxholm
- Salong Naturelle - Tebjudning utan kläder
- Salong Samurai - Mörkerstrid i övergivna fabrikslokaler
- Salong Silencio - Lynchiansk kafékväll med parallellhandlingar och omtagningar i en ateljé i Blackeberg
- Salong Sensuell - Sinnliga lekar i en lägenhet på Kungsholmen, inspirerat av lajvmetoden Ars Amandi
- Hösthov - Höstritualer i en italiensk 20-talsvilla på en mälarö
- Gården - Litet lajv i lantlig miljö på temat zoofili på Värmdö
- Ulvahorn - Höstlekar i en scoutstuga utanför Åkers styckebruk i Sörlmand
- Midsommar i öknen - Beduinläger i ett sandtag i Tullinge
- Salong Kroki
- Salong Underlandet - Kostymerad tebjudning med Alice i Hagaparken
- Salong Jasmin - Jasminte, blommor och massage

Det finns få bilder från salongerna. Anledningen till att inte dokumentera vad som händer är att vårt agerande skulle förändras så fort det exponerades för en kamera.

När salongerna fungerar som bäst skänker de glimtar av en annan värld; av andra verkligheter. Ibland använder vi oss av övergripande berättelser för att skapa spänning och mening. Ibland konstruerar vi nya sociala sammanhang som bryter sönder varadagslivets invanda mönster. Det är två olika strategier, båda syftar till att förverkliga gruppens aktuella önskningar och begär.

I det okända, på andra sidan elden, skall vi möta varandra. Vi står axel mot axel, skuldra mot skuldra. Vi vandrar mellan portar av elfenben och portar av horn. Scener kommer och går; manifesteras med kristallklar fysisk närvaro. Två bergsskedjor spejar ned i männsikodalen där byn står i brand. Vad gör de därnere? Är det krig eller festligheter?

Andra bloggar om salong, deltagarkultur, naket, subaltern och annat intressant.