Jag har precis avslutat ett träningspass i boxning tillsammans med Valby Eightballers, C-sektorns atletgäng. Utanför träningsområdet står folk i en kö och tittar på oss som tränar. De köar till arbetsbussen, enda sättet att öka på den magra penning som Systemet bidrar med. Jag bestämmer mig för att även min plånbok behöver öka i omfång och ställer mig sist i kön. Kravallklädda poliser öppnar staketet kring c-sektorn och en samling trashankar, punkare och män i skrynkliga kostymer kliver på bussen. Efter 40 min bussfärd är vi framme i ett skogsbryn där vi kliver av och möts av 5 uppsyningsmän med varsin skottkärra, grep och spade. När vi delats in i arbetslag går vi till ett litet fält - fullt av sten. Två timmar senare är fältet tömt på stora stenar och en skara trötta arbetare blir uppropade i tur och ordning, får sitt lönekuvert och går upp i bussen som just lastat av ett nytt arbetslag. Vi vuxna människor som just arbetat blir uppropade och framkallade av en av uppsyningsmännens tolvåriga son som är på "praktik". Med mössan i hand blir vi runtvallade av en snorvalp, men en snorvalp vars föräldrar är B-medborgare. En helt vanlig dag på en plats full av människor som inte klarade samhällets krav på arbetsvillighet, anpassning och marknadsföring av den egna personligheten.

System Danmarc var ett levande rollspel arrangerat av köpenhamnska arrangörsföreningen Opus. Året är 2043 och vid någon tidpunkt har EU slutit sina gränser och övergått till att vara kort och gott: Systemet. Alla inom dessa gränser är Systemmedborgare, och är uttalat indelade i tre klasser, A- B- och C-medborgare baserat på hur mycket pengar man har. A-medborgarna är överklassen, B-medborgarna en relativt välbärgad medelklass och C-medborgarna är de som inte pallade trycket - de som enligt systemet saknar motivation att ta sig i kragen. Uteliggare, punkare, loosers utsparkade från högskolan när pengarna tog slut efter en missad tenta för mycket. Eftersom systemet inte är barbariskt vill det hjälpa dessa människor - men det hjälper på ett klumpigt, kravfyllt och passiviserande sätt. Systemet anser att alla har möjlighet att ta sig fram i System-samhället, och suckar resignerat över C-medborgarna och försöker med diverse metoder få dem att ta reson och förstå att det är deras eget fel och i deras egen makt att ta sig ur sin situation. Lajvet utspelar sig i Sektor 8 Valby, en av de platser där systemets misslyckade varelser tilldelas plats. Det är heller ingen som är inlåst i C-sektorn, det är bara det att det finns inga andra platser där det är meningsfullt att vara. I A- och B-sektorerna blir du uttittad, utfryst och i värsta fall avlyst. I C-sektorn erbjuds du bostad, mat, utvecklingssamtal samt en kombination av droger och underhållning för att du ska hålla dig lugn. Polisen ingriper bara när de måste, deras syfte är riot control, inte brottsbekämpning.

Kritiken som System Danmarc lyfter fram är mot ett samhälle som accepterar att så länge de flesta har det bra är det okej att vissa ligger på botten. Har man väl gett folk chans på chans genom diverse hjälpåtgärder så är det ju faktiskt inte samhällets fel längre - utan individens som ju "saknar vilja" att ta tag i sina problem. Att det är en träffande kritik visar sig inte minst när jag läser nyheten om att Piteå tänker ställa ut små stugor som hemlösa kan bo i, men efter klagomål från "de närboende" (läs: A- och B-medborgarna) så ska de nu ställas på en av lägsen plats för att inte störa några ordentliga samhällsmedborgare. Piteå bygger en egen liten C-sektor helt enkelt.

Som arrangemang betraktat är det av allt jag kan se en fullträff. Deltagarna har kunnat välja spelgrupp baserat på spelstil, det har hållts obligatoriska workshops för att förmedla vision, regler och spelstil, arrangörerna har byggt en stad av 20 fraktcontainers på ett torg i centrala köpenhamn och allt från mat, incheckning, anmälning och information verkar ha fungerat exemplariskt. Jag är rejält imponerad.

Det regelsystem som användes var mycket begränsat. Sex och våld skulle spelas fram till motspelarnas gränser - och var man inte säker så skulle man låta bli. Både våld och sex kunde simuleras på det sätt som de inblandade fann lämpligt. Dessa regler skapade en miljö där våld var relativt vanligt - både i form av improviserade och organiserade boxningsmatcher och i viss mån i form av gängslagsmål. Sexualitet blev med dessa regler i stort sett utraderad från lajvet eftersom att ragga in-game i stort sett inte gick att skilja från att ragga off-game. Hur förklarar du för din flickvän hemma att du valde att "simulera" ett in-gameragg genom grovhångel? Våldtäkt och sexuella övergrepp var, som på de flesta lajv idag, något man väljer att inte spela på. Detta skapade en ganska underlig kontext, nämligen en mansdominerad ruffig miljö som var i stort sett helt befriad från den aggressiva sexualitet som annars präglar en sådan miljö. Det var befriande att som kvinna röra sig i en sådan miljö men också en underlig upplevelse av overklighet.

System Danmarc visade åter igen på den enorma potential levande rollspel har att skapa hela samhällssystem och låta människor uppleva hur det är att befinna sig i dem. Den pedagogiska effekten är enorm, deltagandet i att skapa ett samhälle där aspekter av vårt nuvarande samhälle överdrivs skapar långt större förståelse än någon politisk pamflett.