En ansats till att uppmärksamma den teknokratiska diskursen har på snabbmatsvis genomförts i och med lanseringen av filmen Zeitgeist:addendum.

Teknokratin har på grund av sin problemformulering och sina föreslagna lösningar (rörande produktionen/fördelningen/slöseriet med resurser/produkter), sedan lång tid uppmärksammats och bearbetats i många anarko- och vänsterkommunistiska traditioner, till exempel Situationistiska Internationalens bejakande av den automatiserade produktionen i folkets tjänst.

Det rör sig om en uppföljare/appendix/tillägg till den (såvitt jag kunnat utröna) mycket populära/hatade (åtminstone i specifika sociala kretsar) Zeitgeist, en film som av dess skapare Peter Joseph, beskrivits som en "samhällskritisk dokumentärfilm", men som av opponenter ofta betecknas som konspirationsteoretisk propaganda (låt det vara noterat att jag inte kan räknas till dess skara av beundrare).

Vid en genomtittning framstår Zeitgeist:addendum som mycket bristfällig på avgörande punkter. Levererar den då någonting annat än tillrättalagd propaganda med brutala inslag av idealism eller alternativt "naiva drömmerier"? Det börjar med raljerande sluggerkritik av fiatvaluta och slutar med vad som enklast kan sammanfattas som ett aktivt förespråkande av teknologisk kommunism, ett stats- och klasslöst samhälle utan alienerat arbete, pengar och annat elände. Inte mig emot, om det inte vore för den minst sagt otillräckliga/illa underbyggda analysen/argumentationen/beskrivningen av problemen och dess föreslagna lösning. Det är på gränsen att en ny konspirationsteori så tar form, man börjar undra om det hela inte är medvetet taffligt gjort?

Dokumentärens största problem är kanske framför att dess skapare inte förmår lägga band på sin egen utopism och balansera denna vilja med ansträngningar i att undersöka/redogöra för de föreslagna lösningarnas genealogi och mekanik. Seriösa undersökningar och ordentliga källhänvisningar lyser med sin frånvaro. En av de intervjuade är Jacque Fresco, en man med förflutet i den teknokratiska rörelsen (samt sedan många år nu en slags dissident från densamma). Det mumlas om att vi istället för en fortsätta i en kapitalistisk marknadsekonomi bör gå över till en ”resourse based ecconomy” där allt är gratis och att vi skall bygga den med automatiserad produktion. Kalas! Men där börjar beskrivningen hastigt stanna av. Förslag på hur det hela skall komma till stånd från var vi står och trampar idag lämnas osagt, med undantag av att vi uppmanas att, för att sammanfatta det lite, inte delta i ”systemet” dvs stödja etablerade institutionella maktstrukturer. Och hur är det med maktfördelningen? En liten blänkare om sådant hade varit välgörande. Situationisterna var tydligare i sin vision. All makt åt arbetarråden.

Det hade förmodligen varit betydligt mer givande om filmens skapare inte så ensidigt snöat in på Frescos ”personliga” utopi (the Venus Project) utan nyktrat till en smula och breddat perspektivet genom att undersöka närliggande traditioner och fenomen.

Ett i sammanhanget högst relevant föreslaget system för att konkret lösa problemet med distribution är exempelvis teknokratins idé om ”energy accounting”.

Att det saknas klassanalys är föga förvånade och i sammanhanget förståeligt då filmakaren förmodligen vill distansera sig från onödiga debatter där delar av vänsterns historiska misslyckanden ständigt likställs med dess mål. Det kan förstås också vara så att Peter Joseph, precis som en betydande andel teknokrater, inte tycker sig tillhöra "vänstern" och därmed inte intresserar sig särskilt mycket för sådana perspektiv. Ändå lyckas man inte med konststycket att flytta fokus utan att luddigheten snubblar sig blodig på den mekanism som tänder sektvarningslampan.Vips får högervrida konspirationsteoretiker eller det-är-människans-natur-att-vara-elak-mot-varandra-så-det-där-kan-aldrig-fungera-profeter vittring.

För oss IA:iter kommer Zeitgeist:addendum inte med någonting nytt, vi vet att det redan existerar teknologier som kan revolutionera (och redan har revolutionerat) vår värld, men vi vet också att implementeringen av dessa har väldiga svårigheter att fullt blomma ut under de specifika ekonomiska förhållanden vi lever under. Så här avslutningsvis kan det ändå vara värt att påpeka att filmen trots sina… brister har ett grundbudskap som förmodligen kan verka hoppingivande och ge många unga chansen att upptäcka vissa - av historiska misstag, tyranni och destruktiva galenskaper befläckade/omkodade begrepp/målsättningar genom nya/nyputsade glasögon.

/K

Andra bloggar om: Utopi, Arkitektur, Modernitet, Teknologi