I analyssoffan

Elge tänker efter

Det är i hjärnan som alla upplevelser finns. Där finns våra drömmar lika väl som vår verklighet. Man kan alltså säga att för hjärnan är drömmar och verklighet lika sanna. Men på morgonen säger minnet: ”Det där kan ju inte ha hänt.” Annars skulle vi inte kunna skilja dem åt. (Vilket kanske vore intressant, men en smula riskfyllt…)

Ok, från den utgångspunkten kan vi analysera våra vardagliga upplevelser med samma instrument som vi analyserar våra drömmar. Jag tror dessutom att Wirklichkeitsdeutung är mer givande än Traumdeutung. Generellt är jag övertygad om att våra reaktioner på vardagens stora och små händelser liksom de val vi gör i den dagliga tillvaron styrs av omedvetna faktorer som vi vet alltför lite om. Som jag ser det är grunden för IA:s ståndpunkt – verkligheten är ett val – att vi, som buddhisterna säger, lever i våra projektioner. Om vi då inte har kunskap om dem, om vi inte kan kontrollera dem, är vi ju rätt ställda.

Där det finns handlingsmönster finns det styrande krafter. Vem är det då som styr, som ser till att mönstren upprepas? Du som retar dig på ... [pick your choice], väljer du varje gång att bli irriterad eller är dina reaktioner betingade reflexer? Vem är då härskare i ditt hus, du själv eller den som levererar de stimuli du retar dig på? Du som ständigt klagar över bristen på ... [pick your choice] i ditt liv, är du säker på att det verkligen är ett oblitt ödes styng och pilar som du oförskyllt har drabbats av? Javisst, det är vad du tror (vet), men tänk om dina tolkningar styrs av ett mönster som du bär med dig vart du än går?

Vi kan kalla våra omedvetna föreställningar för demoner. Om det inte är du som bestämmer i ditt huvud, är det demonerna som gör det. Precis som alla andra troll tål de dagsljuset dåligt. När du får syn på dem, kan peka ut dem och namnge dem, minskar deras makt. Dock är det inte så enkelt som att de alltid spricker i solen. Dessutom är det så att de får sin styrka från dig – de har inga andra muskler än vad du ger dem.

Demonerna är egentligen inte onda, de vill faktiskt vara dina vänner, men de har missförstått hela situationen. En gång lärde de sig att skydda dig genom sitt agerande, men de blev så fixerade vid den värld och tid du levde i då att de inte märker att tillvaron förändrats. De tror att de är du och att de vill och gör det som de tror att du vill. På så vis får de dig att lyda deras bud genom att de förklär sig till dig så att du tror att deras röst är din röst, deras vilja är din vilja. Vadå, det är väl jag som gör vad jag vill? Nja, deras (din) första inbillning är att det bara finns ett du (jag), men om du ser efter upptäcker du att det hela tiden går någon bredvid dig som iakttar allt du gör. Det är också du (jag).

För att kunna förklara för demonerna att livet är bättre nu och att de inte behöver vara så ängsliga, arga … [pick your choice], kort sagt försvarande längre, måste du ta kontakt med dem. Det gör du genom att undersöka hur du tolkar tillvaron du lever i. Säg inte bara att bussen är försenad, beskriv vad det BETYDER. Betydelser är tolkningar är demoner är de mönster du bär på. Det här jobbet görs bäst av din iakttagande dubbelgångare.

Roliga (?) exempel:
Bussen var försenad – alltså måste vi stoppa invandringen för det är bara invandrare som kör.
Bussen var försenad – alltså måste vi byta regering för det är politikerna som organiserar trafiken.
Bussen var försenad – alltså får du inte vara arg på mig, för det var inte mitt fel. (Den här är listig, kunde/ville jag ta förseningsrisken med i min planering?)
Bussen var försenad – alltså älskar du mig inte eftersom du inte kunde vänta.
Bussen var försenad – alltså är livet inte värt att leva för så här är det jämt…
Bussen var försenad – alltså är Gud ond.
Bussen var försenad – alltså får jag bete mig som ett svin för det gör ju ”dom”.

I verkligheten var bussen försenad – punkt. Min (dvs demonernas) tolkning finns bara hos mig. Fast … vem vill väl lyssna på en dubbelgångare? Då har jag ju inte längre något att gömma mig bakom, skylla på, hänvisa till. Jag måste stå för alla mina åsikter. I hemlighet älskar vi demonerna för de säger att vi får vara de oskyldiga barn vi var när de flyttade in i huvudet. Deras riktigt demoniska budskap är just detta tröstätande: EGENTLIGEN borde allt vara som jag vill att det ska vara. I själva verket är allt bara som det är. Utan innebörd.